Jag låg på golvet och krälade när mamma pratade med farbror och så helt plötsligt när hon vände sig om och tittade på mig så hade jag rätt mig upp. Hon blev lite förvånad. Tro jag det. Nu börjar livet att bli kul. Jag kryper lite framåt och jag kan säga till. Ja, lite dada... Ljud. Mamma få kolla mig hela tiden nu när jag tar mig framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar